Persika

Beskrivning 

Frukterna kan variera något men påminner om äpple i storlek. Skalet är tunt, sammetsludet och ätbart, i färgen gulorange till rött och ofta med röda skiftningar. Från fästet till fruktens översida löper en karakteristisk skåra. Fruktköttet har en gul färg som vid full mognad blir gulorange. Det är smältande och mycket saftigt. Mitt i frukten finns en gropig kärna.

 

Säsong 

Persikor importeras i huvudsak från Italien men även från bland annat Grekland och Spanien. Högsäsongen är juli till september.

 

Smak 

Smaken är frisk, söt och mycket aromatisk. De omogna frukterna är syrligare.

Användning 

Persikor är goda att äta naturella som de är, både till mellanmål och dessert. De passar bra i mat- och fruktsallader och som tillbehör och ingredienser i varmrätter. Sötman gör sig fint exempelvis i kryddigare soppor och grytor. Persikor är goda i bakverk och att koka till marmelad. De passar även fint på ostbrickan, både som färska och inkokta.

Vill man servera persikan utan skal kan man doppa den i 10–20 sekunder i kokande vatten. När den är skållad går skalet lätt att dra av.

 

Förvaring 

Omogna frukter förvaras i rumstemperatur. Mogna persikor bör förvaras kallt, 2–4 plusgrader, och så kort tid som möjligt eftersom de har kort hållbarhet. Hantera dem varsamt eftersom persikor är mycket ömtåliga och inte gillar stötar och tryck.  

 

Kul att veta

Det finns flera tusen sorters persikor. De flesta är ludna och de glattskaliga kategoriseras som nektariner. Det latinska namnet, Prunus persica, betyder plommon från Persien och är lite missvisande. Frukten odlades nämligen allra först i Kina, redan för 4 000 år sedan.

Frukten är en stenfrukt som är släkt med bland annat mandel. Likheten märks på kärnan, där vissa persikosorter har kärnor som till hälften består av olja och som kan användas i marsipantillverkning. Kärnorna kan även användas till likör.