Rabarber

Det man äter på rabarbern är de första bladstjälkarna som växer upp ur rotstocken. Den tidigaste rabarbern som säljs på våren har odlats i växthus, där den vuxit i mörker. Detta gör att rabarbern är ljust gulröd och mycket spröd med små, gulgröna blad. Längre fram på våren/sommaren köper vi kraftigare, avskurna rabarber, utan blad.
Rabarber har frisk, syrlig smak och är god i kompott, kräm, paj. Man kan också koka saft och marmelad på rabarber. Rabarber innehåller oxalsyra som binder kalk.

Rabarbern bör vara minst 3 dm lång och 2 cm diameter. Bladen ska vara avskurna så att endast ca 3 cm återstår. Stjälkarna är kantiga och avsmalnande uppåt. 
Färgen varierar från ljusgrön till röd. Somliga sorter har även rosarött fruktkött.  Skalet är tunt och dras av om det verkar tjockt och segt. Ofta behöver man inte skala rabarbern. 
Hos späd rabarber är fruktköttet mycket sprött och blir kraftigare/segare hos grövre stjälkar. Stjälkarna ska vara fasta, saftspända och inte ha för grova trådar. Smaken ärmycket syrlig och frisk. Det är oxalsyra som bidrar till smaken. Oxalsyra binder kalk och är inte nyttig i alltför stora mängder.   
Man kan djupfrysa rå rabarber som man skär den i bitar och förpackar den i plastpåsar.  

Förvara rabarber så svalt som möjligt, +2-4 grader är bästa temperaturen.